Killen bredvid heter Manolete och var en av Spaniens främsta tjurfäktare någonsin.
Jag gjorde aborrgundisk köttgryta häromdan. Eller Boeuf abourguignon som det heter på franska. Aborrgunderna är ett naturfolk i Australien som, får man anta, uteslutande lever på gryta. Nåväl. Först köper man kött. Jag tog ett komma sju kilo fransyska, men högrev funkar finfint det också. Putsa lite och sen tärna. Det här gör man på morgonen för sen ska köttet ligga och gotta sig i en flaska rödvin några timmar, tillsammans med fyra-fem krossade och grovhackade vitlöksklyftor och en matsked timjan. Jag tog en flaska Mauro eftersom det är kralligt och det känns bra att använda italienskt vin i matlagning. Nu går man med barnet till parkleken. Där serveras det kaffe och medans sonen susar omkring i en månbil kan man fundera över allt möjligt. Tjurfäktning till exempel. Det är ju inte riktigt rumsrent att gilla det. Djurplågeri, skanderas det. Jag är faktiskt inte säker på att det är det. Tjurarna får ströva omkring halvvilda i fem år innan dom får gå sin match. Och det här är inga vanliga kossor. Det är ena fruktansvärda bestar, världens farligaste landdjur. En tredjedel av kroppsvikten är nackmuskler och huvud och dom är alltid på ett riktigt uselt humör. Man skulle kunna hävda att tjuren dödas i självförsvar. I arenan hyllas något så omodernt som fysiskt mod. Vi som inte har så mycket av den varan biter gärna ifrån oss mot såna som har det. Vi tycker boxning är tveksamt som sport och tjurfäktning... är helt obegripligt. Stackars små gulliga tjurar!
Sen går man hem och börjar själva matlagningen. Bryner en hackad lök, en stor, finhackad morot och dito palsternacka, lite tomatpuré. Sen bryner man köttet, men slå för guds skull inte bort marinaden. Slå den i grytan istället. Nu ska det koka i sådär tre timmar, så man kan låta sonen titta på Ratatouille en gång till. Och fundera vidare på tjurfäktningen.
Kan ingen tänka sig att tjuren tycker det är rätt häftigt att få gå in på arenan? Publiken, stämningen.
När det är cirkus en halvtimme kvar är det dags för schalottenlöken. Minst en påse. Dom går lätt att skala om man skållar dom först. Potatismos till! Med tryffelolja i. Det är vansinnigt gott i potatismos. Upptäckte dock att tryffelolja inte innehåller tryffel utan är ungefär som crabsticks. Eftersom jag nog inte har ätit riktig tryffel tycker jag dock att det är jättegott. Jag drack en Bordeaux till, Chateau de Senguin 2005. 119 spänn och ok, men inte mer. Efter middagen upptäckte jag att min lagrade prästost höll på att bli dålig så jag satte i mig den tillsammans med ett glas Deidesheimer Herrgottsacker Riesling Spätlese. Det smakade ljuvligt.
Manolete dog på arenan. Det farligaste ögonblicket är när själva stöten ska utdelas och tjuren, dödligt sårad själv, stångade honom i ljumsken och slet av en kroppspulsåder.
Spanien har en egen variant på aborrgundisk köttgryta som görs på Riojavin, en vaniljstång får koka med. Jättegott. Ursprungligen ska den grytan göras på kött från stridstjurar, men det börjar ju bli knepigt att få tag i.
